Beatrice Babylons, 18 år, teknikintresse väcktes tidigt genom en prova-på- aktivitet på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Sen dess har intresset bara vuxit, tack vare studier och praktiska erfarenheter. Nu är hon fast besluten om att fortsätta sin resa – gärna tillbaka till där allt började, på KTH.
– Mitt teknikintresse startade egentligen när en kompis övertalade mig att följa med till KTH, berättar Beatrice och skrattar. Vi var där en gång i veckan och fick leka med robotar, göra parfymer och lösa coola mattetal.
Besöken på KTH följdes av en sommarkurs med fokus på robotar och programmering, och när Beatrices föräldrar insåg hur engagerad hon var, gav de henne en bok om programmeringsspråket Python i present. Beatrice menar att det var just de praktiska momenten utanför skolans ramar som tände intresset. Hon ser ett stort värde i att skolor skapar liknande möjligheter för unga, även under skoltimmarna.
– Jag tror att skolorna behöver göra undervisningen mycket mer hands on. Antingen genom aktiviteter på plats eller utflykter, där man får prova på. Tänk om vi fick bygga med Lego Technic eller blev uppmuntrade att spela Minecraft – då skulle fler bli intresserade och lära sig utan att ens tänka på det.
Beatrice pratar engagerat om vikten av praktisk undervisning.
– KTH och Stockholms Universitet har till exempel ett samarbete där barn och ungdomar får experimentera och jobba med olika tekniska lösningar. Det är helt annorlunda jämfört med grundskolan, där vi mest satt och lyssnade. Man skulle kunna ha sy- och träslöjden som en inspirationskälla för att förändra. Men förutom mer praktiskt lärande, tror jag att det behövs fler förebilder som kan inspirera – personer som berättar om sina yrken och de olika vägar man kan gå. Inspiration, det handlar mycket om det.
Den skeva könsfördelningen har inte gått henne obemärkt förbi. Samhället behöver inte bara öka intresset bland unga, utan även skapa en mer jämställd representation för att möta framtidens utmaningar. Beatrice minns hur hon kände sig tveksam inför gymnasiestarten, på grund av den låga andelen tjejer.
– Jag var nervös i början, eftersom det är så få tjejer. Nu har jag vant mig, men det är fortfarande väldigt tråkigt att det ser ut som det gör. Vi behöver verkligen fler kvinnliga förebilder inom STEM, personer som syns och hörs och vågar ta plats.
Trots funderingarna kring könsfördelning var teknikintresset tillräckligt starkt för att hon skulle söka till Stockholm Science and Innovation School.
– En kompis tipsade mig om skolan. Hon visste att jag satt hemma med mina Python- och Minecraft-böcker och frågade om jag ville följa med en dag. Det gjorde jag, och kände direkt att det var rätt plats för mig.
Studierna har förstärkt Beatrices intresse för teknik, som nog närmast kan beskrivas som passion. Med studenten i backspegeln, ser hon fram emot att fortsätta studera teknik. Planerna för framtiden är inte helt bestämda, men flera spännande alternativ lockar.
– Jag funderar på materialdesign på KTH eller elektronikingenjör i Uppsala. Men jag är också intresserad av natur och miljö, så civilingenjör inom hållbar utveckling är också ett alternativ. Vi får se vad det blir, men jag hoppas att vi blir fler tjejer den här gången.
