För 12 år sedan var hon en av dem som skrev en ansökan för ett strategiskt innovationsprogram med fokus på elektronik. Idag är hon fortfarande i allra högsta grad aktiv i programmet som beviljades, nu som biträdande programchef. Vi frågade henne om karriären i elektronikindustrin, engagemanget att utveckla branschen och varför hon brinner så för elektronik.
Hej Maria! Du har ju en lång karriär bakom dig, men hur hamnade du i elektronikindustrin från första början?
– Det var det berömda bananskalet. 1982 rekryterades jag till ett företag som hade allt från försäljning och utveckling, till produktion och installation inom sina väggar. Jag skulle projektleda framtagningen av en, för den tiden, avancerad bildskärmsterminal och jag minns att jag var både tveksam och orolig över om jag inte skulle klara av jobbet. Men det visade sig var ett verkligt lyckokast att jag vågade ta steget. Jag trivdes enormt bra, det var en härlig kultur med högt i tak och hjälpsamma arbetskamrater. Den känslan är något jag sedan dess har haft som målbild genom mitt arbetsliv. För även om mitt värv senare enbart gällt produktutveckling, har vikten av närhet och förståelse till övriga delar, till exempel produktion, följt med.
Finns det ett ögonblick i din karriär som verkligen påmint dig om varför du gör det här?
– Nä, det går nog inte att singla ut ett enskilt ögonblick. Jag har känt att jag och mina team av fantastiska utvecklare och konstruktörer, har gjort nytta och världen lite bättre varje gång vi levererat en ny innovativ produkt inom allt från rymdteknik till medicinteknik och konsumentprodukter.
Hur blev du en del av Smartare Elektroniksystem?
– När initiativet kom att utse strategiska innovationsområden och därefter starta innovationsprogram satt jag som ordförande i branschorganisationen Svensk Elektronik. Vi ansökte om att få ta fram en agenda, men det gjorde även ett antal av Sveriges spetsområden inom elektroniksfären. Så Vinnova gav då beskedet att vi behövde samordna oss och skriva en gemensam agenda, vilket vi lyckades med och resultatet blev ju mycket framgångsrikt. När programmet sedan startade var jag en del av styrelsen och för tre år sedan bytte jag roll till biträdande programchef. Så man kan ju sammanfattningsvis säga att jag varit med från ax till limpa.
Innovationsprogrammet har fokuserat på att stötta elektronikindustrin. Vad tror du kommer påverka branschen mest de nästkommande 10 åren?
– Kombinationen av det som händer geopolitiskt och den snabba teknikutvecklingen kommer att förändra branschen enormt mycket. Min förhoppning är att vi i Sverige tar vara på möjligheterna som uppstår och gör de nödvändiga satsningar som krävs för att vi ska vara en vass aktör och ett land att räkna med. Men jag hoppas att vi inte går mot isolationism, utan även väljer att stärka banden och kunskapsutbyten med andra länder.
Vad behövs för att branschen ska lyckas tror du?
– Elektroniken är ju en viktig möjliggörare i den gröna omställningen men även elektroniken i sig behöver förändras för att vi ska nå dit. Vi behöver exempelvis ändra designprocessen så att elektronik och mjukvara integreras och effektiviseras för att minska energianvändningen, och även den fysiska volymen. Det är kanske särskilt tydligt inom till exempel IoT med ”Edge AI” men är egentligen relevant för alla områden.
Avslutningsvis, du har ett enormt engagemang för branschen. Vad skulle du önska att fler i branschen tänkte på i sin vardag?
– Jag har länge drivit tesen att vi ”måste komma ut ur garderoben”. Det är tveklöst en av Sveriges mest dolda branscher, och med tanke på hur stor och betydelsefull den faktiskt är, så är det ganska märkligt. Så min önskan skulle vara att ännu fler elektronikföretagare öppnar sina dörrar. Min egen upplevelse är att branschen är välkomnande när man väl är där. Vi har en stor uppgift framför oss, och det är att berätta om hur det är att jobba och verka inom elektronikområdet. Visa upp kreativiteten och möjligheterna att göra skillnad i människors vardag, och för vår gemensamma framtid. Och det arbetet behöver starta redan i grundskolan. Fler representanter från branschen behöver även delta mer aktivt i samhällsdebatten. Och jag är optimistisk, för i mitt arbete i dag ser jag ett ökat intresse och en stor vilja att hjälpa till.
