En av våra styrelseledamöter är Jan Knutsson. Han jobbar idag som Global Manager R&D Automation Platform HW på Epiroc i Örebro. Vi ringde upp Jan för att höra varför han tycker att Smartare Elektroniksystem är väl investerat engagemang och om hans brinnande intresse för kompetensfrågorna.
Hej Jan! Vad gjorde att du valde att tacka ja till att sitta i vår styrelse?
– Jag kände att det var en spännande utmaning bland annat eftersom jag inte hade deltagit i ett strategiskt innovationsprogram tidigare. Det kändes motiverande och viktigt att få representera ett större företag som är beroende av en väl fungerande elektronikindustri och ett sätt för mig att komma närmare för att förstå alla olika projekt som stöds. Personligen ser jag kompetensförsörjning som en viktig fråga att jobba med för att över tid kunna ha en livskraftig industri inom området.
Kompetensförsörjning verkar ligga dig varmt om hjärtat. Vad tror du krävs för att förbättra företags möjligheter till kompetens – på både kort och långsikt?
– Jag tror det är viktigt med en bredd inom elektronikindustrin. Det är lättare sagt än gjort, men om det finns företag i olika storlekar på många orter runt om i landet kommer fler ungdomar se elektronikindustri. Så var det för mig, om inte Ericsson haft verksamhet där jag bodde hade jag kanske hamnat i en helt annan bransch. Sen krävs det förstås att det finns möjlighet till studiebesök för ungdomar som ska göra sitt gymnasieval, att branschen deltar i arbetet med utbildningsmaterial för skolor och att vi blir mer synliga i media. Jag tror också att företagen måste satsa på kompetensutveckling av sina medarbetare så att det är tydligt vilken framtidsbransch detta är!
Du nämner att det var tack vare att Ericsson fanns i ditt närområde som du upptäckte elektronik. Hur hamnade du sedan i branschen?
– Det var nog en slump om sanningen ska fram. Jag trodde länge att jag skulle ha min framtid inom väg och vatten, men när det var dags att välja till gymnasiet ville jag gå min egen väg och hamnade på en 4-årig teknisk linje med inriktning El-Tele. Ericsson var ju en stor arbetsgivare och strax innan studenten började jag på Örebro-fabriken där man tillverkade personsökarsystem och industrielektronik. Ericsson var duktiga på att ge möjlighet till vidareutbildning, så jag lämnade senare tillverkningen för produktionsteknik och testberedning. Jag hade turen att få hjälpa utvecklingsavdelningen i Kista med en del enklare konstruktionsuppdrag och senare få en del egna produkter, och därefter har jag haft förmånen att jobba på spännande företag med utvecklande uppdrag.
Finns det ett ögonblick i din karriär som verkligen påminner dig om varför du gör det här?
– Jag tror faktiskt att det till stor del handlar om människorna som gör något tillsammans. I mitt fall blev det elektronikproduktion, testning och utveckling av hårdvara och än mer användandet av hårdvaran I ett större system. Det finns många ögonblick i ett arbetsliv som mitt, men mycket handlar om känslan av att tillsammans med en grupp ”committade” människor lösa uppkomna problem på kort tid. Exempelvis under pandemin, då det var kaos på komponentmarknaden. Då fick vi köpa de komponenter som skulle kunna göra jobbet och justera designen därefter. Ett fantastiskt spännande arbete där hela kedjan från design och sourcing till leverantörer och producenter var inblandade. Och vi behövde aldrig ställa produktionen!
På tal om pandemin har vikten av resiliens blivit en högaktuell och viktiga fråga, vad behöver Sverige fokusera på för att det ska gynna svensk elektronikindustri över tid?
– Resiliens är inte enkelt då många av våra produkter har komplicerade och långa värdekedjor. Som jag ser det krävs det att vi har en god omvärldsbevakning för att vi ska se om vi behöver göra extra insatser för att säkra material, skapa buffertar och så vidare. Jag anser också att vi behöver hjälpa och uppmuntra våra elektroniktillverkare att hjälpa varandra även om man är konkurrenter. Då blir man starkare av mot större globala spelare. Det tror jag är bra för AB Sverige.
Avslutningsvis, vad är det märkligaste som hänt dig på jobbet?
– Det märkligaste är nog det som inte hänt! Jag har jobbat i snart 40 år inom elektronikområdet och kan inte minnas att det kört ihop sig riktigt ordentligt. Det man kan lära av det är väl att det alltid finns en lösning tillhands om man är beredd att hitta den!
